det är utsidan som lockar, men insidan som får en att stanna kvar
en utsida kan verkligen locka.. en person med snygg klädstil, med snygga käkben, kindben och för att inte tala om ögon och händer. det finns verkligen mycket som kan få en att falla för någons yttre. vi slog på tv4film förut ikväll och fick syn på en väldigt snygg kille.. mörkhårig, brunögd, typ grek med väldigt snygga käkben. jag och tjejerna i huset var fast(mest jag kanske) och såg klart på filmen, inte för att det var världens bästa film utan för att killen var världens snyggaste (i vissa vinklar). alltså hur patetiskt är inte detta?! där satt vi och sucktade efter en snygg skådespelare. som var snygg i vissa vinklar? alltså hur ytlig och kräsen får man vara. höjden av ytlighet. men ibland är det okej också, ibland behöver man vila ögonen på något och varför inte på en snygg grek i nån halvbra dykar-film?
i verkligheten så handlar det egentligen om något annat. visst, vi är många gånger alldeles för ytliga(säger jag och pratar utifrån mig själv såklart) men det är ändå personligheten som får en att bli ännu mer intresserad och som får det att funka, så är det. visst, utsidan lockar och kanske gör att inställningen till personen från början är bra. men en person kan va hur snygg som helst men ändå inte kännas attraktiv när man lär känna varandra. och tvärtom. en del blir bara snyggare ju mer man lär känna dom. och vissa människor har något speciellt, som är svårt att sätta fingret på vad det är. de utstrålar "snygghet" från insidan.
för att det ska kunna bli något så behöver det klicka liksom. det funkar verkligen inte att bygga något på enbart ytlig attraktion. det funkar heller inte att bara den ena känner att det kan bli nåt. det måste komma från båda sidorna. det handlar om att ge och ta. jag kan bli så förundrad över hur skört det är med kärlek och förhållanden. det är så lätt att såra någon och att bli sårad tom när man inte känner varandra så väl. det är så lätt att sätta spår. att ge utan att få tillbaka. att få utan att kunna ge något. men också så fint när det är ömsesidigt och det bara funkar.
och därmed skrev jag mitt andra inlägg, ett väldigt klyschigt sådant. kan lova att det inte alltid kommer komma sådana inlägg.
i verkligheten så handlar det egentligen om något annat. visst, vi är många gånger alldeles för ytliga(säger jag och pratar utifrån mig själv såklart) men det är ändå personligheten som får en att bli ännu mer intresserad och som får det att funka, så är det. visst, utsidan lockar och kanske gör att inställningen till personen från början är bra. men en person kan va hur snygg som helst men ändå inte kännas attraktiv när man lär känna varandra. och tvärtom. en del blir bara snyggare ju mer man lär känna dom. och vissa människor har något speciellt, som är svårt att sätta fingret på vad det är. de utstrålar "snygghet" från insidan.
för att det ska kunna bli något så behöver det klicka liksom. det funkar verkligen inte att bygga något på enbart ytlig attraktion. det funkar heller inte att bara den ena känner att det kan bli nåt. det måste komma från båda sidorna. det handlar om att ge och ta. jag kan bli så förundrad över hur skört det är med kärlek och förhållanden. det är så lätt att såra någon och att bli sårad tom när man inte känner varandra så väl. det är så lätt att sätta spår. att ge utan att få tillbaka. att få utan att kunna ge något. men också så fint när det är ömsesidigt och det bara funkar.
och därmed skrev jag mitt andra inlägg, ett väldigt klyschigt sådant. kan lova att det inte alltid kommer komma sådana inlägg.
Kommentarer
Postat av: Emanuel
hehe Intressant de där med käckbenen!
Roligt att du skriver så öppet vad du tycker! mera sådant! / Din första komentator
Trackback
